Start
Logga in

Logga in

Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Under fastan läste vi Lukasevangeliet och fram till pingst kommer vi att lägga upp tio studier om Efesierbrevet. Det här är den sjätte delen. 

Den här andaktsserien pulblicerades för första gången som en uppföljning till temadagen Rotad, rustad, riktad och är skriven av Rosina Johansson, Evelinn Björk, Erika Norberg och Marina Johansson. Varje del innehåller en sång, en del ur Efesierbrevet att läsa, en reflektion och frågor att fundera på enskilt eller diskutera tillsammans med en grupp.

Här finns en Spotifylista med alla sånger som ingår i vår uppföljningsserie.
Här finns en spellista på Youtube med alla sånger som ingår i vår uppföljningsserie.

 

Dagens uppdrag

1. Läs Efesierbrevet 4:1-16.
2. Lyssna på sången I Refuse av Josh Wilson och läs översättningen av texten (nedan).
3. Läs sedan reflektionen nedan och fundera på dina svar på frågorna. Samtala gärna tillsammans med andra om frågorna, bibeltexten och sången.

 

ÖVERSÄTTNING av I Refuse - Josh Wilson

Ibland vill jag bara blunda
och låtsas att alla är mår bra
fast jag vet bättre

Den här världen behöver Gud
men det är lättare att stå och titta på
Jag skulle kunna be en bön
och bara gå vidare
som om ingenting var fel
Men jag vägrar

För jag vill inte leva som
om jag inte brydde mig
Jag vill inte be ännu en tom bön
Jag vägrar att sitta och vänta på
att någon annan ska göra det som
Gud har kallat mig till
att göra själv.
Jag skulle kunna välja
att sitta still
Men jag vägrar

Jag kan höra Dina minsta
gråta, ropa desperat
och jag vet att vi är
Dina händer och fötter, Gud.
Så om Du säger Gå,
är det dags för mig att GÅ, och göra
det jag gjordes för att göra: att visa
vem Du är

Jag vägrar att stå och
titta på när trötta och
vilsna ropar på hjälp
Jag vägrar att
vända ryggen till
och låtsas att allt är bra
Jag vägrar vara oberörd
och vänta till en annan
dag med att dö
från mig själv.
Jag vägrar komma
med en ursäkt till.

För jag vill inte leva som
om jag inte brydde mig
Jag vill inte be ännu en tom bön
Jag vägrar att sitta och vänta på att
någon annan ska göra det som Gud
har kallat mig till att göra själv.
Jag skulle kunna välja att sitta still
men jag vägrar!

 

REFLEKTION av Erika Norberg

Innan jag börjar vill jag dela ett utdrag från Efesierbrevet i översättningen The Message:

I ljuset av detta vill jag be er om följande.
Medan jag sitter inlåst här, som fånge för
Mästarens skull, vill jag att ni vandrar –
eller ännu hellre springer! – den väg som
Gud har kallat er att gå. Ingen ska sitta
med armarna i kors och vänta. Ingen ska
vika in på någon avtagsväg som inte leder
någonstans. Och se till att ni gör detta i all
ödmjukhet och beredvillighet – inte ryckigt
och oregelbundet utan i god ordning, att ni
offrar er för varandra i kärleksfulla handlingar,
är kvicka att upptäcka meningsskiljaktigheter
och snabba att lappa ihop
trasiga relationer. (Ef 4:1-6 The Message)

I det avsnittet sammanfattar Paulus hur vi ska leva som kristna. Vi ska inte tveka att följa den väg som Gud har lagt fram för oss och det är av högsta vikt att ta hand om relationerna till våra medmänniskor. Vi ska offra oss för varandra, älska varandra och alltid sträva efter att ”lappa ihop trasiga relationer”. Efter ett gräl ska vi alltså vara snabba att be om förlåtelse och skapa fred igen.

Den här kärleksfullheten och nåden gäller inte bara våra vänner utan alla vi möter. Kärleksfulla handlingar borde vara en självklarhet för oss. Ibland är det lätt att tänka att det räcker att be på avstånd.

Bön är jättebra. Bön är viktigt. Bön gör skillnad. Men handling är också jättebra, viktigt och gör skillnad. Det är lätt att be en bön och gå vidare i stället för att handgripligen ge sig in i situationer där du behöver hjälpa människor med något praktiskt eller leda människor till Jesus. I sången sjunger Josh Wilson om hur enkelt det är att låtsas som om alla mår bra, be en bön och gå vidare men att han nu har bestämt sig för att vägra ignorera problemen:

Jag vill inte leva som om jag inte bryr
mig. Jag vill inte be ännu en tom bön. Jag
vägrar att sitta och vänta på att någon
annan ska göra det som Gud har kallat
mig till att göra själv. Jag skulle kunna
välja att inte gå, men jag vägrar.

Han fortsätter med att poängtera att vi faktiskt är Guds händer och fötter i den
här världen. Dessa Guds minsta som Gud älskar över allt annat ropar på hjälp. De behöver Gud och de behöver hjälp.

Sannerligen, vad ni har gjort för någon av
dessa minsta som är mina bröder, det har
ni gjort för mig. (Matt 25:40)

Om Gud då säger att det är dags för dig att göra någonting, då är det dags. Då är uppdraget att göra det som du är skapad till och visa vem Gud är. Du är skapad till något särskilt.

I sången finns meningen: ”Jag vägrar att sitta och vänta på att någon annan ska göra det som Gud har kallat mig till att göra själv.”

Gud har kallat dig till någonting. Det kan vara stort eller litet men du är kallad
till någonting särskilt och Gud har inte en massa reserver som kan hoppa in om du inte gör din uppgift. Nej, han har planerat ett uppdrag som passar perfekt för dina gåvor, erfarenheter och egenskaper. Ingen annan kan göra det lika bra.

Ett sätt att känna igen vad du är kallad till är att fundera på vilka behov du ser som behöver lösas. Andra ser inte samma behov som du. Om du sitter och är irriterad över att någonting inte blir gjort, kanske det är för att det är ditt uppdrag att göra det.

Ingen ska sitta med armarna
i kors och vänta. (Paulus)

Jag skulle kunna välja att sitta still
men jag vägrar. (Josh Wilson)

FRÅGOR att fundera på själv eller samtala om i grupp:

  • Vad tänker du när du läser Ef 4:1-16?
  • Vilka tankar fick du när du lyssnade på sången? Är det något du känner igen dig i?
  • Är det något som du brukar vara irriterad över när det inte är gjort? Kan det vara ditt uppdrag/din kallelse?
  • Vad tror du att Paulus menar med att följa kallelsen "i all ödmjukhet och beredvillighet – inte ryckigt och oregelbundet"? 
  • Handlar du så som Paulus beskriver att vi borde handla?
  • Vad behöver du vägra låta bli?

Genvägar

scout 

ge