Start
Logga in

Logga in

Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Under fastan läste vi Lukasevangeliet och fram till pingst kommer vi att lägga upp tio studier om Efesierbrevet. Det här är den sjunde delen.

Den här andaktsserien pulblicerades för första gången som en uppföljning till temadagen Rotad, rustad, riktad och är skriven av Rosina Johansson, Evelinn Björk, Erika Norberg och Marina Johansson. Varje del innehåller en sång, en del ur Efesierbrevet att läsa, en reflektion och frågor att fundera på enskilt eller diskutera tillsammans med en grupp.

Här finns en Spotifylista med alla sånger som ingår i vår uppföljningsserie.
Här finns en spellista på Youtube med alla sånger som ingår i vår uppföljningsserie.

 

Dagens uppdrag

1. Läs Efesierbrevet 4:17-32.
2. Lyssna på sången The Change av Steven Curtis Chapman och läs översättningen av texten (nedan).
3. Läs sedan reflektionen nedan och fundera på dina svar på frågorna. Samtala gärna tillsammans med andra om frågorna, bibeltexten och sången.

 

ÖVERSÄTTNING av The Change - Steven Curtis Chapman

Nå, jag köpte mig en T-shirt
som säger vad jag tror
Jag har bokstäver på
mitt armband som mitt ID
Jag har halsbandet och nyckelringen
och nästan allting
som en bra Kristen behöver

Jag har små bibelmagneter
på min kylskåpsdörr
Och en välkomstmatta
för att välsigna dig
innan du går in över mitt golv

Jag har ett Jesus-klistermärke
och konturen av en fisk
fastsatt på min bil
och även om de här sakerna är bra,
ja, kan jag inte komma
ifrån att fråga mig själv…

Hur är det med förändringen?
Hur är det med
skillnaden?
Hur är det med nåden?
Hur är det med
förlåtelsen?
Hur är det med att
leva ett liv som visar
att jag genomgår
en förändring?

Jag har ett sätt att tänka
som kommer naturligt
där jag tror att hela världen
kretsar just kring mig
Och jag har ett sätt att leva
som jag måste dö ifrån varenda dag
för om Guds Ande lever inuti mig
måste jag leva livet annorlunda

Jag behöver den förändringen
Jag behöver skillnaden
Jag behöver nåden
Jag behöver förlåtelsen
Jag behöver leva ett liv som visar
att jag genomgår en förändring

 

REFLEKTION av Erika Norberg

Då och då har jag hört berättelser om personer som inte har berättat att de är kristna i sina nya kompiskretsar men där vännerna märker att den personen är annorlunda på ett mycket positivt sätt. Till slut har vännerna frågat vad det är som är speciellt med honom eller henne och har då fått höra om personens tro.

De där berättelserna inspirerar mig och jag vill vara en person som människor tycker bidrar med något annorlunda och positivt. Det är dock alldeles för enkelt att gömma sig bakom de där berättelserna och använda dem som en anledning till att inte berätta om min tro för ”det ska ju mina handlingar göra”. Gör handlingarna det då? Och är jag villig att berätta om min tro om någon till slut frågar?

I sången sjunger Steven om att han har alla möjliga saker som berättar vad han tror på: t-shirt, armband, halsband, nyckelband, bibelmagneter på kyskåpet, konturen av en fisk på bilen osv. De där sakerna kan vara bra för att påminna en om att ha Jesus som första fokus i livet och det kan leda till att människor vågar ställa frågor om din tro men Steven frågar sig om sättet han lever på visar att han genomgår en förändring och om hans liv visar på nåd och förlåtelse. Vidare sjunger han att det är så enkelt att tänka att hela världen kretsar kring honom själv men att det är något han måste lämna bakom sig varje dag för om Guds Ande bor i honom borde han leva livet på ett annat sätt.

Hur är det då att leva ett liv som visar på förändringen, skillnaden, nåden och förlåtelsen som han sjunger om? Som jag förstår Bibeln och kristen tro, är kärnan förlåtelse och särskilt den förlåtelse som ordet nåd inbegriper, dvs. den oförtjänta kärleken och förlåtelsen. Gud har visat oss oändlig nåd och med det menar jag att han har förlåtit oss för allt även när vi verkligen inte förtjänar det. Han älskar oss villkorslöst utan att vi har någon möjlighet att vara så bra att vi förtjänar det.

I Efesierbrevet 4:32 står det ”Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus” eller i översättningen The Message: ”Var snälla och förstående mot varandra. Förlåt varandra lika fort och fullständigt som Gud genom Kristus har förlåtit er”. Om Gud, genom det som Jesus gjorde på korset, har förlåtit oss så fullständigt för allt dumt som vi har gjort, vilken rätt har vi då att vara långsinta och sura och otrevliga mot personerna runtomkring oss?

Tidigare i samma kapitel (Ef 4:23-32) går Paulus igenom fler detaljer om hur vi kan ”klä [oss] i den nya människan” (eller visa på skillnaden som Steven sjunger om) och pastor Bill Hybels beskriver det som att ta av oss smutskläderna och ta på oss rena kläder: Klä av dig den lögnaktiga jackan och klä dig i sanningsjackan. Ta av dig den arga jackan och ta på dig den vänliga. Ta av dig tjuvens jacka och klä dig i dela-med-dig-jackan. Det behöver inte bara handla om att stjäla fysiska saker utan kan också handla om att ta äran för det som någon annan har gjort eller att vilja ha allt för sig själv.

Ta av dig jackan där du talar illa om människor, kritiserar och drar ned andra och ta på dig jackan som välsignar och bygger upp. Kväv inte Anden när den kommer och vill prata med dig. Anden är en hjälpare som vill ge dig verktyg och motivation för att bli en bättre medmänniska. Slutligen vill Paulus, i vers 31, se till att han har täckt in allt och skriver att vi ska göra oss av med all elakhet, vrede, förolämpningar och all annan ondska. Han avslutar med det jag nämnde tidigare, det viktigaste, att vi ska vara goda mot varandra, visa medkänsla och förlåta snabbt och fullständigt på samma sätt som Gud har förlåtit oss genom Jesus.

Låt det inte vara svårt att få din förlåtelse. Älska människorna runtomkring dig. Be att Gud ska hjälpa dig att se på människor såsom Han ser på oss så att du inte kan låta bli att vara god, kärleksfull och förlåtande mot andra.

Pastorn Bill Hybels sa en gång (kanske en förtydligande omskrivning av Ef 5:21):

[Översatt till svenska:] Skulle du kunna
tänka dig att, utav vördnad för Honom
[Jesus], lägga undan din inbillade viktighet
och ditt högmod, och ödmjukt tjäna din nästa?

Gud förlåter och förlåter och förlåter. Är det möjligt för dig och mig att, utav vördnad för Honom, dela med oss av den förlåtelsen? Jag tror att det är så vi visar skillnaden som Gud vill göra i våra liv.

FRÅGOR att fundera på själv eller gärna samtala om med andra:

  • Vilka tankar får du när du lyssnar på sången?
  • Märks det att du är kristen på hur du lever ditt liv?
  • Är du villig att berätta om din tro om någon skulle fråga vad det är som är annorlunda med dig?
  • Är det lätt eller svårt att visa förlåtelse och nåd mot dina medmänniskor?
  • Är det någon av jackorna du behöver ta av dig och är det någon av de positiva jackorna som känns svårast att klä dig i?
  • Vad tänker du om citatet på slutet av reflektionen?
  • Vilka andra tankar fick du av att läsa Ef 4:17-32? Var det någon vers som särskilt fångade din uppmärksamhet?

Genvägar

scout 

ge